PFPPA har två advokater/jurister som arbetar med att ge juridisk rådgivning inom familjeförhållanden. Förra måndagen fick vi följa med advokaten Shirin till domstolen i Hebron där vi gavs möjligheten att tala med två domare, två kvinnliga åklagare och några juridikstuderande. Då knappt någon vid domstolen och inte heller Shirin talade särskilt bra engelska var det inte så lätt för oss att förstå hur det rättsliga systemet är uppbyggt i Palestina. Men däremot förstod vi att det fanns mycket problematik kring det nuvarande systemet. Exempelvis så grundar sig Palestinas lagsystem på tidigare makters dåvarande rättssystem såsom det jordanska, brittiska och omanska (Idag påverkas självklart palestinier utav de israeliska lagarna vare sig de bor under direkt israeliskt styre eller inte).
På grund av detta har systemet blivit förlegat. För tillfället pågår det ett projekt där man arbetar för att förnya lagsystemet, men enligt de två åklagarna vi talade med gick det långsamt och de trodde att det kunde dröja länge innan några förändringar skulle ske. De två hoppades mest på att den planerade särskilda domstolen för kvinnor och barn skall träda i kraft.
Vad gäller de Israeler som bor i de illegala bosättningar som byggts bl a i och runtomkring Hebron omfattas dessa inte av det Palestinska lagsystemet. En Israel kan inte ställas inför rätta i en palestinsk domstol och inte heller inför en militärdomstol (detta i enlighet med oslo-avtalet). Däremot kan de vända sig till den palestinska domstolen för att lösa exempelvis en affärstvist med en palestinier, om de vill. Israel har dock rätten att ställa palestinier inför militärdomstolen.
Efter Oslo-avtalet delades Västbanken in i olika kategoriska områden som skall markera vilka befogenheter i civil- och säkerhetsfrågor palestinska och israeliska myndigheter har för dessa specifika platser. Områdena kallas A,B och C.
I område A (17,2 procent av Västbanken) har den palestinska myndigheten ensam civil jurisdiktion och säkerhetskontroll, medan Israel har kontroll över in- och utfart ur dessa områden.
I område B (23,8 procent) har den palestinska myndigheten civil maktbefogenhet och ansvar för allmän ordning, medan Israel har ’huvudsakligt säkerhetsansvar’.
I område C (59 procent) har den palestinska myndigheten begränsad maktbefogenhet över civila myndigheter såsom utbildning och välfärd. Med andra ord har de flesta civila myndigheter samt säkerhetsmyndigheter förblivit under den israeliska försvarsmaktens kontroll. Alla bosättningar inkluderas i område C.
Det mest intressanta mötet i domstolen enligt min mening var med de två kvinnliga åklagarna.
Den ena hade jobbat på domstolen i åtta år och hade som mål att bli den första kvinnliga chefsåklagaren. Den andra hade arbetat som åklagare i ca tre år. Även om jag såg ett flertal kvinnor när jag gick runt i byggnaden och även om många av de juridikstuderande vi träffade var kvinnor så förstod jag att det ännu inte var fullt så vanligt med kvinnliga jurister.
Och när jag frågade det två åklagarna om de kände att de under sin utbildning och senare i arbetslivet fick jobba hårdare än andra p.g.a. att de är kvinnor var det som om jag hade ställt den mest självklara frågan i världen. Båda ansåg att för att klara sig i detta yrke måste man vara en “man” även om man är en kvinna fysiskt sätt. Deras manliga chef som halvt deltog i samtalet nickade och sa att de båda två var några av de bästa männen han kände! Den ena kvinnan berättade att när hon var hemma (hon bodde i Bethlehem) uppförde hon sig kvinnligt men att om hennes man skulle se hur hon var på jobbet, hur hon pratade till sina kollegor och hur hon satte folk i fängelse så skulle han skilja sig. Jag frågade om han inte skulle vara stolt? Varpå hon svarade att -”Nej han skulle tycka att jag var som en man, och han vill ha en kvinna”.
I lördags var det dags för oss att hålla i vår första workshop. Vi hade innan tillfrågat gruppen vad de helst skulle vilja lära sig mer om och nästan alla deltagare sa att det ville lära sig om kommunikation. Även saker som mänskliga rättigheter och skillnader mellan kulturer kom upp. Eftersom varken jag eller Lovisa är speciellt kunniga inom just kommunikation, och framför allt inte om man jämför med de som arbetar med att föreläsa på organisationen, kände vi att det inte var ett lämpligt ämne. Vi valde därför att prata om det vi kände oss mest kunniga i, mänskliga rättigheter med Genusvetenskap. Då vi anade att språkbarriären skulle komma att bli ett problem tänkte vi att vi skulle försöka ha ett par gruppövningar som inte var så komplicerade men ändå ingav tankeställare. Sen tyckte vi att det skulle vara intressant att prata om kvinnokommissionen, dess historia, funktion men också om hur de universella rättigheterna gäller för alla även för de områden som inte anses vara stater och inte kan skriva under deklarationerna.
Vi var båda ganska nervösa innan. Hur skulle det gå, kommer de tycka att det är intressant och kommer de förstå det vi säger. Det var bestämt att en volontär från Dubai skulle översätta men hans engelska var inte heller "jättebra" och vi kände att risken fanns för att han inte skulle översätta precis som vi sa eller välja att sammanfatta delar av det.
Vi öppnade dagen med att presentera det vi skulle göra och prata om, samt en liten ”energizer”. Efter det berättade vi om kvinnokommissionen och den universala deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Vi hade i förväg skrivit ut artiklarna ur kvinnokommissionen på arabiska för att deltagarna lättare skulle kunna hänga med, men jag upplevde att de mest blev förvirrade av att försöka läsa dessa samtidigt som det skulle lyssna på oss och sen på översättaren. Efter en liten paus gjorde vi den första övningen som gick ut på att förstå skillnaden mellan genus och kön.
Övningen går till som så att deltagarna först ska nämna egenskaper som de anser representerar kvinnligt och manligt. Exempel män är starka och kvinnor är omhändertagna. Män har penis, kvinnor har vagina. Man skriver upp allting på en tavla så alla kan se under två kolumner. När man är nöjd med antalet ”egenskaper” skriver man istället män över kolumnen för kvinnor och vice versa. Man reder sedan ut vilka ”egenskaper” som kan stå kvar och vilka som är biologiskt omöjligt. En kvinna kan exempelvis inte ha en penis men hon kan däremot vara stark.
Det egenskaper som är biologiska för män och kvinnor hamnar då i en ny kolumn som vi kallar ”kön” alla det andra är ”genus”. Under den här övningen blev det en liten diskussion mellan några av killarna men de flesta utav deltagarna höll sig passiva. Vi hade planerat att hålla i en ytterligare övning men då vi upplevde att gruppen började bli trötta och okoncentrerade valde vi att avsluta här. Lite besvikna blev vi då vi inte kände att de fann vår workshop särskilt intressant, men enligt organisationen vill de att vi ska komma tillbaka så det är ju roligt. Nu vet vi dessutom lite mer om vad som inte fungerade och vad de verkade tycka var kul. Men framför allt behövs det jobbas på gruppdynamiken så att de kan känna sig trygga att uttrycka sig och delta i diskussioner.
Så nu har vi mycket att planera!
Ma´assalama
/ Ellinor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar