sex och den heliga staden

Hej och välkomna till vår blogg! 

Här kommer vi så gott vi kan försöka att dela med oss av våra upplevelser som volontärer i Jerusalem. Men först tänkte vi berätta lite om hur vi fick möjligheten att komma hit. 

Vägen till Jerusalem

Det hela började med att vi båda sökte oss till Ungdomssatsningen i Linnéstaden (Göteborg) - Lovisa för att finna en sändande organisation till sin praktikplats på The Palestinian Family Planning and Protection Association (PFPPA), och Ellinor för att hitta ett projekt att delta i. Eftersom Palestina länge varit en plats som Ellinor har velat uppleva fann hon Lovisas projekt mycket lockande. Efter att ha fått klartecken från PFPPA om att de hade möjlighet att erbjuda ytterligare en praktikplats var därmed också Ellinor ombord.

Tillsammans med Ungdomssatsningen och PFPPA skrev vi en EVS-ansökan som skickades till Ungdomsstyrelsen. EVS är en förkortning av European Voluntary Service och är ett utav delprogrammen i EU-satsningen Youth in Action. Tanken bakom programmet är att ge ungdomar möjligheten till nya erfarenheter samt att skapa nätverk världen över. Efter en dryg månad av spänd förväntan kom det glädjande beskedet att vårt projekt hade blivit godkänt och ytterligare två knappa månader senare var vi på väg!

Vår första tid

Att det råder svår bostadsbrist i Jerusalem fick vi bittert erfara då vi under våra första två veckor ägnade oss åt hektisk lägenhetsjakt. Lyckligtvis blev vi under tiden väl omhändertagna av en palestinsk familj (en bekants bekant) som öppnade upp sitt hem för oss tills vi hittade en lägenhet. Under tiden har vi förstått att denna enorma gästvänlighet finns hos nästan alla människor här. Eftersom vi inte hade någon ordentlig bas dröjde det tills för drygt en vecka sedan innan vi kom igång på praktiken. Till en början har vi fått åka runt till olika center och kliniker tillhörande PFPPA samt några samarbetande organisationer, för att få en överblick av vad som finns och hur de arbetar. Vi har även fått observera olika föreläsningar för bl a skolbarn (12-16 år) om sexuell hälsa. Här fick vi inblick i hur lite tillgång till information många unga i de palestinska områdena har vad gäller frågor som rör sex och samlevnad. Några ungdomar trodde till exempel att HIV smittar om man skakar hand med någon som bär på sjukdomen. 

Även om vi var medvetna om att ämnet sex kanske inte alla gånger är något som talas öppet om, blev vi ändå förvånade över hur återhållsamma flera av PFPPA:s föreläsare var under föreläsningarna. Exempelvis nämndes inte kondomen en enda gång trots att sexuellt överförbara sjukdomar diskuterades. Fokus låg på beskrivning av symptom och smittovägar (vi är dock osäkra på om det öppet sas att sjukdomarna smittar via sex), men hur man undviker spridning nämndes inte alls. När vi tog upp detta med föreläsarna förklarade de att de måste gå försiktigt fram eftersom många anser att om man pratar om sexuella relationer och kondomer skulle det kunna uppmuntra ungdomar till att vara sexuellt aktiva. PFPPA menar att om de inte rättar sig efter den här uppfattningen riskerar de att inte få komma till skolorna och föreläsa i framtiden. De vi pratat med tror dock att den rådande inställningen går att förändra, men att det är en lång process som måste ske med respekt och varsamhet. Även om vi båda känner en en viss frustration över att det är så kontroversiellt att tala om sex (speciellt eftersom det bl a är frågor om sex vi ska arbeta med) så förstår vi naturligtvis varför organisationen agerar som de gör. Vi tänker också att det kan bli en intressant utmaning att arbeta utifrån dessa förutsättningar, inte minst då vi själva ska utforma och hålla i workshops för ungdomar. Här kanske vi dessutom får chans att tänja på gränserna för vad man får prata om eller ej. 

natakallam maeka lahakan! (vi hörs!)